Jag är lite av en filmentusiast. Därför förvånas en del av att jag gillar skådespelaren Kevin Costner. Kantig och smal i sitt register säger somliga (vilket jag kan hålla med om), men ibland kan man gilla någon utan att riktigt förklara varför. Och jag gillar Kevin Costner. Och av den anledningen såg jag filmen ’The Postman’ (eller ”Budbäraren” på svenska) för X:e gången för någon dag sedan. Jag har alltid gillat den filmen, den har lite pojkdröm över sig. Det finns ett budskap i filmen också; ingen civilisation kan anse sig som civilisation om den inte har en fungerande postgång. Och när jag ser den filmen tänker jag tillbaka på böckerna jag som barn läste, om hur män i USA:s begynnelse slet i vedermödor hos sin arbetsgivare Ponnyexpressen, bara för att få fram korrenspondens till rätt adressat och i rätt tid. Utan dessa mäns vedermödor så funnes ingen civilisation, sade Benjamin Franklin. Han menade att en civilisations överlevnad och utveckling förutsätter en fungerande postgång. För de av oss som varit uppvuxna med en perfekt fungerande postgång kan inget vara mer naturligt än så.
Men…
Nu börjar en del av er redan se vart jag vill komma. Sverige som rike har faktiskt haft en fullständigt perfekt fungerande postgång sedan strax efter 1636 (som då hette Kungliga Postverket) ända fram till 2009. Alltså långt innan Benjamin Franklin i USA:s barndom förkunnade att en fungerande postgång var ett villkor för en civilisations existens. Vi svenskar visste detta redan innan ens Benjamin Franklin var född. Nu tror kanske en del av er att syftet med detta inlägg är att klaga på Postnord, som det heter nu för tiden. Och ja, visst är det väl en bit av sanningen, det erkänner jag. Men det som förbryllar mig mest är hur i hela fridens namn någon kan totalkrasha en verksamhet som fungerat närapå prickfritt i 300 år till ett totalhaveri utan någon som helst motsvarighet i vare sig tid eller rum. Hur kunde detta hända?
Det visar sig att vi har lite tur, bredvid oss sitter självaste Benjamin Franklin – därför faller det sig naturligt att fråga honom hur det kunde gå så illa med det innan perfekt fungerande svenska postsystemet. Och så här svarar Benjamin Franklin, en av författarna till USA:s grundlag och mannen med de starka åsikterna om vikten av en fungerande postgång:
– Ni lät så kallade ”wannabees” förändra ett redan fungerande system bara för att framhäva sin egen duglighet. Utåt sade man att man kunde spara pengar, men det egentliga syftet var förstås att först och främst att göra sig ett namn på det viset. Och ni svalde det.
– ”Wannabees”? Hur tänker du nu?
– Det är rätt enkelt, om du tänker efter. De som verkligen vill bli politiker, det är de som oftast skapar störst elände – motsatsen är att de som inte vill bli politiker, det är de som oftast blir de bästa politikerna. I fallet med med det svenska postsystemet kan man tydligt se tecken på beteende hos politiker där man kastar pil i blindo och hoppas på ett positivt utfall i ett spel med höga insatser.
– Du säger höga insatser? Det låter på dig som förutom höga insatser även höga insatser utan personligt ansvar? Är det så du menar?
– Javisst. Se bara på de hutlösa avtalen Sverige gick med på. Sverige betalar i stort sett hela Danmarks postgång – i utbyte mot vad? Själv kan jag inte se en enda fördel med de avtal som skrevs. Inte för Sveriges del i alla fall.
– Varför skrevs avtalen alls, tror du? Fanns det överhuvudtaget en vinst för någon part alls att göra på ett samgående?
– Det beror på vem du frågar. Fanns det en vinst för Danmark i samgåendet? Javisst fanns det en vinst, Sverige erbjöd ju sig att betala för Danmarks postgång. Fanns det en vinst för Sverige? Kanske, men den eventuella vinsten skulle enbart tillfalla individuella politikers framtidsutsikter, inte det svenska folket.
– På dig låter det som att politikers egon fick gå före framför vad som var bäst för landets befolkning. Är det så du tänker?
– Ja. Men det du inte frågat än är om varför frågan om samgåendet ens togs upp till att börja med. Som jag ser det har tanken med det hela varit en möjlighet till billiga poäng för de som var inblandade, de som drev frågan. Man struntade alltså i det hårda jobbet att effektivisera det svenska postväsendet och valde istället en utväg man slapp ta ansvar för om det gick fel, men som man kunde prestigemässigt inkassera i om det gick som man fantiserade om genom samgåendet mellan Sverige och Danmarks postväsenden. Tyvärr gick Sveriges insats förlorad på grund av affärsmannamässig inkompetens hos den svenska sidan. Och där i finner du svaret på det du först undrade när du frågade mig om ”wannabees”, politiker som önskar att se sig själva som stora affärsmän.
– Jag tror jag till fullo förstår din tankegång i frågan. Jag tror dessutom att de flesta svenskar håller med dig i din analys. Tack så mycket för dina tankar hr Franklin, och tack för att du ville medverka.
– Tack själv, det var roligt att få vara med.
Ja, så lät det när Benjamin Franklin tillfrågades om hans tankar om orsaken till varför Sverige inte längre har en fungerande postgång. Om man dessutom håller med Benjamin Franklins åsikter om att en fungerande postgång är en förutsättning för en civilisations överlevnad och utveckling – var någonstans har då bildandet av Postnord fört oss? Huuga, skulle min mormor säga om hon levde.
/Anonym
