blir lätt intrycket när man läser om det ungdomsgäng som anföll två poliser med grön laser. Och kanske gav poliserna ögonskador för livet.
Andra poliser lyckades gripa attentatsmännen som visade sig vara några pojkar i 15-års åldern. Dagen efter släpptes de alla. Detta då de erkänt och sedan tack vare deras ålder.
Ett för mig mycket märkligt agerande av åklagaren. I den åldern är man väl medveten om vilka skador en laser kan ställa till med och då det gäller överfall på poliser är slappheten lite svår att förstå.
Men låt mig gissa vad som kommer hända efter det här. Om ett halvt år eller ett år kommer rättegången. Straffet lär bli någonting i storleksordningen samhällstjänst i 80 till 100 timmar sedan kan de små liven gå skrattande ut ur rättssalen.
Naturligtvis kommer de visa ånger vid rättegången och bedyra att de inte insåg vilka skador en laser kan ställa till med. Ivrigt påhejade av sina föräldrar som minsann vet att deras barn är de snällaste och mest välartade som finns.
Föräldrar föräldrar!!!!
All ansvar skall läggas på föräldrarna, tills skitungen fyllt 18 sedan får har dra!
I Sverige, se till att någon har ansvar för sina gärningar. När helvetet fryser till is lär det inträffa.
Bara att se som exempel hur skolan tar sitt ansvar att motverka mobbing. Den förälder där som tar sitt ansvar och säger ifrån bli ju åtalad själv.
http://www.gester.se/allmant/en-riktig-pappa/
Jag är inte av samma åsikt, Urban. Jag tror att straffet skadar både individen och samhället mer än friandet gör. Problemet började långt innan pojkarna riktade sina laserverktyg (vad finns det för skadlig laser på marknaden?) mot poliserna. Jag kan inte tänka mig att två femtonåringar har full förståelse för vad de gör, för då skulle resonemanget lyda ungefär enligt följande:
Låt oss skada två poliser – människor med familj, fritidsintressen och lönekuvert – för vårt eget nöjes skull.
Gärningen började tidigare. Någonting gjorde, antagligen, två unga pojkar uttråkade och omdömeslösa. Bristande föräldraskap? Dåliga utbildningsformer? Genom sina handlingar förmedlar de ett starkt budskap: Vi är inte lyckliga i vår tillvaro. Vi trivs inte. Eftersom de är unga och, som sagt, omdömeslösa uttrycker de sig med hjälp av vandalism/misshandel.
Tänk på vad en dom gör med en femtonåring. Förpassad till en andra klassens medborgarskap; ungdomskriminella. Hjälper det dem? Gör det ungdomarna mindre benägna att i framtiden begå brott? Och, om man dömer dem för att statuera ett exempel tror jag det är långsökta tankegångar som råder. ”Låt oss döma två femtonåringar så att ingen annan lyser med laser i ögonen på poliser.”
Problemet ligger helt enkelt i samhällsstrukturen. Vi har inte lärt våra barn att uttrycka sig, alltså vandaliserar och misshandlar de. De vet helt enkelt inte bättre eftersom ingen har lärt dem bättre. Vad vi behöver göra är att omarbeta utbildningsstrukturen.
5 elever på 1 lärare är mitt förslag. Få bort skoltrötthet, ge läraren chansen att se när ett barn är ”på väg utför” så att åtgärder (hjälp!) kan sättas in i tid. Mobbing kommer inte längre förekomma.
Resurser till skolan – inte till polis och rättsväsende.
@Jesper. Hur man har kunnat missa att en grön laser är farlig är för mig en gåta. För det första går den typen av laser bara att köpa via Internet. Det kräver ett aktivt handlande så naturligtvis vet pojkarna om risken med den.
Men de räknade väl med att komma undan.
Att det brister i uppfostran från barnens föräldrar är uppenbart. Även skolan har med stor sannolikhet inte klarat av sitt åtagande. Det sistnämnda får vi i princip dagligen bevis på.
Nu är inte det skäl att avstå från rättsliga åtgärder om man har tänket att det måste ordnas först.
När det gäller ungdomsbrottslingar så är det snarare att ju tidigare man sätter repressiva åtgärder desto lättare är det att komma till rätta med problemet. Omvittnat av många det förhållandet. Inte som nu se mellan fingrarna och ta någon menlös åtgärd efter 1 år.
Jag håller delvis med dig att det ligger en del i samhällsstrukturen men trots det pratar vi om ett fåtal ungdomar som missköter sig. Om vi hoppar till problemen med stenkastningen på Rosengård som är det en liten klick på några dussin kriminella som ligger bakom. Inte speciellt många med andra ord.
Och där precis som in det här fallet gäller det att samhället sätter ned foten ordentligt för att stävja problemen.
Det sättet du förespråkar praktiseras ju redan i landet. Alltså undanfallenhet, inga repressiva åtgärder utan en överslätande attityd. Så du kan vara nöjd, din linje är den som gäller.
Statuera exempel ser jag inga fel i. Häkte fram till rättegången samt kanske omplacering till en ansvarsfull familj. Det lär ge en bra effekt. Inte lika tufft att skryta hos polarna då.
Mobbing kommer alltid att förekomma. Skillnaden är bara att förr i tiden tog man itu med problemen. Jag skall inte lägga på dig åsikter du inte har sagt men jag är mycket nyfiken på hur du tycker de tog hand om den här mobbaren som jag skriver om här http://www.gester.se/pa-spaning-efter-den-tid-som-flytt/sa-har-tog-man-hand-om-mobbare/
Dessvärre…
det finns alldeles för många Jesper i världen.
När omsorgen om förövarna är så mycket större än om offren, kan vi inte vänta oss annan utveckling än ökat våld.
Att lasern inte är farlig vet man inte förrän man har provat, eller hur? Så resonerar kanske inte du och jag, men en femtonåring gör det. Jag och mina vänner lös varandra med laserpekare i ögonen när vi var i den åldern.
Du förutsätter att det är en liten klick som missköter sig, men så är det inte. Så gott som 100% av medborgarna har någon gång begått en olaglig handling. Särskilt i tonåren då man testar gränserna med snatterier, snöbollar på bilar och laserpekare på poliser. När min bror var 12-13 tog han med sig laserpekaren in i Skandinavium och lös på domarna mitt under matchen. Vad ska man klassa det som? Mordhot? Det är ungdomliga påhitt och ska behandlas som sådana.
Ingen behöver sätta ned foten för att få bukt med några problem. Samhället är problemet – vi visar det varje dag med vår motvilja att följa lagen.
Den linjen jag förespråkar gäller inte i landet. I min utopi är hela polismyndigheten, rättsväsendet och försvarsmakten avvecklat inom fem år. Alla resurser överflyttade till folket; utbildning, omsorg och vård. Men, som sagt, det är en utopi.
Ungdomsbrottslingar är unga människor som behöver mer hjälp än vad som erbjuds idag. Om statistik säger att repressiva åtgärder hjälper säger man bara att man systematiskt bryter ned viljan att uttrycka sig med hjälp av tvångsvård. Ungdomarna vill ut! Människan är inte gjord att sitta still i fyrtio minuter och läsa matte mot sin vilja. Hur protesterar man? Jo, genom att kasta suddigum på grannen. Jag säger det igen: Mer resurser till en mänsklig skolmiljö. Det löser problemen.
Jag vet inte hur situationen såg ut när de två unga pojkarna lös poliserna i ögonen med laser, men jag tror inte på en omplacering till ”en ansvarsfull familj”. I förlängningen innebär det att endast en sorts uppfostran är tillåten – den perfekta familjen. Jag är helt övertygad om att det är två vanliga killar som gick över gränsen, precis som jag och mina vänner gjorde när vi kastade nypon på bilar utanför stan. Varför gjorde vi det? Vi var uttråkade.
Ingen är perfekt. Om lagen, som den ser ut idag, är perfekt innebär det att så gott som 100% av alla människor är dåliga människor. Jag tror att samhället ska anpassas efter människan – inte tvärtom.
Jag ska läsa ”Så här tog man hand om mobbare” senare, för nu ska jag iväg och spela hockey.
I min utopi är hela polismyndigheten, rättsväsendet och försvarsmakten avvecklat inom TJUGOfem år.
Ursäkta mig.
@jesper. Snömos är vad du skriver. Naivt resonemang att man inte vet om den är farlig förrän man provat. Om ungarna inte tagit till sig det allt om det hela tyder de på att de saknar förmåga att uppfatta omvärlden. Och då är det verkligen läge att omplacera dem.
Nu framgår det inte om du var med din bror heller inte vilken ålderskillnad det är mellan er. Men om du är betydligt äldre än honom och dessutom var med så kan man konstatera att du verkar också tillhöra de ansvarslösa skala.
Med tanke på vad du skriver för övrigt om dina hyss kan man konstatera att du verkar också ha fått en undermålig uppfostran av dina föräldrar.
@abirato. Instämmer, värre är att de är de som bestämmer i samhället också.
Ett konkret förslag: En riktig vårdlön till hemmaföräldrar, barnen får en riktig kärleksfull fostran. Straffen måste stå i proportion till brottet. Mord ska ge verklig livstid. Samhället måste visa att det är oacceptabelt att bruka våld och ska en annan människa.
Ska man bygga ett tryggt samhälle måste man börja från grunden: Familjerna!
@Feminix. Det med att livstid verkligen skall vara livstid är något jag har ansett på den här bloggen länge. Men det kan behövas en justering av skalorna för mord totalt sätt. Lite är där på gång förvisso. Men att den undre gränsen är 10 års fängelse (i praktiken 7 år inlåst) är alldeles för lågt, för den typen av brott tycker jag är klart.
Om vårdlön till hemmaföräldrar är det bästa sättet har jag inte tittat så mycket på och har egentligen ingen åsikt om. Mer än att det bör finnas olika alternativ för att ta hand om sina barn när de är små. Alternativ som kan anpassas till den egna situationen utan att för den skull låsa fast någon i hemmet permanent.
Jesper: Det går alltid att motivera varför man gör brott, men det skall inte innebära straffrihet. Du kan drömma om ett utopiskt samhälle, men i min värld lever riktiga människor med brister som i vissa oreglerade samhällen leder till fruktansvärda handlingar.
Människan är en grym och självisk varelse och måste anpassas till samhället även om dom lidit i sin ungdom och straffet känns orättvist för individen i fråga.
@Gummifarbor. Kan instämma så mycket i det. Att försöka sträva efter en ouppnåelig utopi kan kanske tyckas vara ädelt och gott. Men strävandet efter det är snarare kontraproduktivt då handlingar att försöka förbättra det riktiga samhället trängs undan.
Dessutom har aldrig ett utopiskt samhälle uppnåtts någonstans i hela vår historia. Vi har inte ens kommit nära.
Ta kommunismen till exempel, läser man grundläran ordentligt och vad den borde innebära så är den faktiskt inte så tokig. Men att omsätta den i praktiken, ja det är en hel annan sak som bara det bygger på egenskaper och omständigheter hos individer och samhället i sig som inte är realistiska.
Kanske inte riktigt håller med dig Gummifarbror att människan i grunden är grym och självisk. Vi kan däremot mycket lätt utvecklas till det med fel ledning i vår omgivning och annan påverkan.
Men visst håller jag med om att ett samhälle måste regleras på något sätt och att de som inte följer de gemensamma reglerna behöver tillrättavisas. Hur den tillrättavisningen går till kan vara olika beroende på hur allvarligt brottet mot reglerna är.
Men en av Jespers utopier är på väg att uppfyllas redan nu. Försvarsmakten i Sverige är snart helt avvecklad 🙂
Vad får ungdomar/barn för signaler om man ostraffat slipper undan brott? Jag tror på att ju tidigare man agerar, desto bättre. Föräldrarna bör även kunna bötfällas om de inte tagit sitt ansvar och t.ex. låtit sin 13-åring vara ute på natten och utföra djävulskap.
Jag undrar hur alla kravaller, bilbränder, stenkastning mot bussar och utryckningsfordon kan fortgå i förorterna om de unga gärningsmännens föräldrar är VÄL medvetna om vad som händer i grannskapet. Är det då ansvarigt att låta sina omyndiga barn vara ute och ränna? Enligt min mening är de lika stora rötägg som sina barn.
Jesper har en poäng, om även väldigt liten. Grabbarna kommer ju göra sin 10-timmars samhällstjänst garvande o tramsande som vilken klasstimme som helst i skolan. Dom kommer inte fatta att dom fått ett straff. Omplacering, samhällstjänst, böter (som mamma o pappa betalar) etc är inte kännbara straff för en 15-åring (eller hur gamla dom nu var). För att straffa en 15-åring måste man ju straffa på det sättet som en 15-åring förstår…och känner av. Jag vet inte vad ett sådant straff skulle bestå av, men jag vill på något sätt återanknyta till ett tidigare blogginlägg av Urban där en mobbare var tvungen gå runt i klassrummen och be om ursäkt till alla inför klassen…med skammen hängande runt halsen. Troligen mobbade han aldrig mer (även om han kanske inte förstod att det var fel), men straffet var i sådan proportion för HONOM att han nog inte ville riskera att bli utsatt för det igen. Hur var det, Urban? Mobbade han igen?
Jag vet inte hur det skall lösas, men häng ut dem så att de framstår som idioter inför sin egen krets så kommer dom tänka sig för nästa gång.
Håller med Jesper, inga brottslingar ska åtalas, släpp dom fria istället! Kanske skjuter dom Jesper först, gud vare prisad! Svenskarna är klassade som internationella tokstollar, och Jespergubbarna hjälper oss inte att bli av med den snorloskan! Nej släpp alla kriminella hemma hos Jepser och låt dom skjuta både med grön laser, maskingevär och Kalashnikovs! Jesper är tyvärr en fullkomlig idiot och en säkerhetsrisk för samhället, bäst vore att bura in honom! Våldsbrottsligar ska stå med fotboja i stenbrott i en arktisk vintermiljö, inte lura de dumma svenska skattebetalarna på pengar!
Pingback: Laserpekare, ett vapen för hormonstinna kriminella | Gester...med ord
Urban, gummifarbror, Mack, Ontiarmen och Toksvensken.
Utopi, enligt Wikipedia:
”En utopi är ett tänkt idealsamhälle, som kan ta många former […] I vardagsbruk kan ordet ibland användas i bemärkelsen orealistisk.”
Så använder jag ordet, dock inte i bemärkelsen ”orealistisk” eftersom jag har en optimistisk syn på framtiden. I min utopi har alla fått den uppväxt och utbildning som krävs för att inte vilja begå brott. Enligt den linjen argumenterar jag, och med den utopin i grunden resonerar jag. Men jag är mycket medveten om att utopin är, enligt definition, ett tänkt idealsamhälle.
Dessa två femtonåringar bör inte straffas ytterligare; deras straff är redan nog. En femtonåring som får åka polisbil är livrädd och förstår att de gjort någonting som är fel. De är omskrivna i tidningarna, och kommer aldrig använda laserpekare igen. Dessa två pojkar går i högstadiet; de är barn! De borde veta bättre, ja, men vad hjälper det då att omplacera dem till andra familjer eller sätta dem i ungdomsvård? Ingenting – tvärtom.
När de anländer till sitt nya hem är de fulla av skam – de har blivit borttvingade från sin egen familj. Tankarna snurrar i huvudet på dem; ”vad har jag gjort för fel? Vad är det för fel på mig?” Sedan finns det två alternativ.
Ett: De finner svaret på frågan. ”Jag lös en polis i ögonen med en laserpekare, trots att jag kände till konsekvenserna.” Rehabiliteringen kan börja. De kanske tillochmed gör sig ett eget mantra; ”jag ska aldrig mer lysa med laserpekare i ögonen på någon annan” och upprepar det tio gånger innan frukost. Vad har vi gjort då? Vi har brutit ned ett barn till att bli en växt. Pojken kommer aldrig våga ta egna initiativ igen, då det pojkstrecket blivit så hårt bestraffat att de inte längre litar på sitt eget omdöme över huvud taget. Tio år senare kan SVT göra en intervju med två änglar på tjugofem år som slickar väggarna på en arbetsplats där de inte klarar av att ta något eget ansvar, ivrigt bedyrande att de aldrig, aldrig, aldrig mer lyst någon i ögonen med en laserpekare.
Två: De gör revolt. ”Visst, jag gjorde fel, men det här är ju för fan löjligt. Nu jävlar ska ni få smaka på er egen medicin.” Vart riktar de först sitt hat? Mot den nya familjen. Till en början vägrar de diska tallrikarna. Sedan stannar de ute längre på kvällarna för att slippa komma hem. De kastar sten genom en ruta på gymnasieskolan och blir omflyttade igen. Nästa familj. Hatet finns där redan från början. De skolkar. Snor en bil, eller börjar hänga med andra ungdomskriminella, dvs andra utstötta ungdomar som ingen tror på. I gruppen är det status att slåss, så de skaffar sig var sitt knogjärn.
Självklart var det skräckexempel jag tog upp, men de visar klart och tydligt vilka vägar som väntar ett barn som blir hårt straffat för ett milt brott. Någonting annat är helt enkelt inte möjligt.
Alla dessa omdömeslösa ungdomar av idag, ack och ve. Varför är de omdömeslösa? Uppenbarligen för att de inte vet bättre, därför att ingen har lärt dem bättre. Barn av idag är så fullständigt fullproppade med gör-inte-det-här och prova-aldrig-det-där att ingenting längre är av värde. Ta exemplet med könssjukdomar; ingen grupp människor får lika mycket information om könssjukdomar som ungdomarna, ändå är det just ungdomarna som har mest oskyddat sex av alla. Varför? De har fått så mycket information att ingenting längre är av värde.
Mitt förslag är att införa människo- och världskunskap på schemat redan vid skolstarten. Lär barnen att tro på sig själva; lär dem att vad som än händer i världen så kan de alltid ha kvar sin tro på sig själva. Lär barnen hur världen ser ut, och varför den ser ut som den gör. Lär dem vad brott gör mot medmänniskor, lär dem innebörden av en våldtäkt. Lär dem att de redan är människor, och att deras omdöme är fullständigt redan från födseln. Barn måste bara lära sig att lyssna till sitt inre.
I fallet med de två femtonåringarna krävs tydligen någon slags straff. Samhällstjänst, kanske är det en god idé. Men sätt dem då inte på att kratta löv hos kommunen – placera dem i en klass med förståndshandikappade. Låt dem hjälpa till på ett ålderdomshem. Annars föreslår jag, precis som jag föreslår i de allra flesta fall då ett brott har begåtts, vård. Låt dem prata med en psykolog, låt dem åter hitta sitt omdöme. De har visat prov på bristande medkänsla, och det bästa sättet att lära ut medkänsla är att visa den.
Och till sist, till Toksvensken.
Jag är inte en fullkomlig idiot. Jag är inte en säkerhetsrisk för samhället.
Jo du Jesper, du är nog en säkerhetsrisk som heter duga.
Jag tänkte gå i svaromål mot dig och började skriva men redan efter någon minut förstod jag att du inte förstår bättre; jag talar för döva öron.
Redan i början när du skriver ”En femtonåring som får åka polisbil är livrädd och förstår att de gjort någonting som är fel”. Att göra ned mänskliga släktet så pass att säga att en femtonåring inte förstår, då har du trampat fel.
Att dessutom tro att en femtonåring är livrädd i en polisbil säger mig att du inte vistats ute bland femtonåringar på mycket, mycket länge. Högre status än så kan man nämligen inte få. Dom kommer vara gudar bland sina polare. Det du vill göra är att belöna nidingar för sina dåd. Ett sådant samhälle vill inte jag leva i.
Därför är du en säkerhetsrisk för mig och mina barn.
Ontiarmen.
Om du säger att jag är en säkerhetsrisk för dig och dina barn tycker jag att du borde kunna motivera det.
Jesper, jag tyckte jag var rätt tydlig. Du har uppenbarligen inte en susning om hur en 15-åring av idag fungerar. Av döma av det du skriver verkar du inte träffat någon alls. Budskapet dina ”straff” förmedlar till en 15-åring är inget mindre än att det är helt ok att ställa till jävelskap. När sedan dina flum-filosofier drabbar min familj genom att vi blir utsatta för brott, kan jag inget annat än anse att du med dina tankar utgör en säkerhetsrisk för mig och min familj.
Du spelar i samma lag som Birgit Friggebo när hon på torget i Rinkeby 1992 ville att en samling ligister skulle ta varandras händer och sjunga ”We shall overcome”. Ditt och Birgits lag kommer aldrig spela i någon som helst serie, tro mig!
Mitt tips till dig är att du ger dig ut på stan kl. 02:00 på natten, försöker hitta ett gäng 15-åringar och häng med på vad dom gör. När du gjort det kan vi fortsätta diskutera, ty det är uppenbart att du har absolut noll kunskap i ämnet 15-åringar.
Ontiarmen.
Jag förtydligar.
Läs igenom vad du skrev senast. Du började med att citera mig när jag skriver ”[…] och förstår att de gjort någonting som är fel.” I raden efter påstår du att jag gör ned det mänskliga släktet. Hur gör jag det? Jo, enligt dig gör jag det genom att säga att femtonåringarna inte förstår. Hur ska jag tolka dig? Jag förstår inte kritiken du riktar mot mig här.
Jag tror, till skillnad från dig, inte att femtonåringarna blir hyllade när de kommer tillbaka till skolan. Där är vi alltså oeniga. Jag säger inte att jag har rätt, för givetvis skiljer sig barn från varandra i många avseenden, men jag är övertygad om att de allra flesta i det läget har förstått att de gjort någonting som är fel. De sitter i en polisbil. De är på väg till förhör. Deras föräldrar är underrättade. En femtonåring i den situationen känner sig inte som en gud. Han vet att han har gjort någonting som är fel.
Du säger att jag vill belöna nidingar för sina dåd. Det har du hittat på. Varför i hela fridens namn skulle jag argumentera för att ge pojkarna en belöning? Hur kan du ha misstolkat mig så? Det finns bara en förklaring: Jag talar för döva öron.
Om du säger att jag är en säkerhetsrisk för dig och dina barn tycker jag att du borde kunna motivera det. För det du skrev nyss var ingen motivering; det var lögn i kombination med en pessimistisk världssyn. Vem är en fara för dina barn? Han som förespråkar vård, utbildning och medkänsla, eller han som säger, jag citerar, ”häng ut dem så att de framstår som idioter”?
Du, anonyma förälder och debattör, är feg och opålitlig. Min motivering? Läs vad jag skrivit igen, och blunda inte den här gången.
Huuga, du kan ordbajsa du. Nå, jag skall försöka bena upp dina frågor även om det verkar som att jag slår på en som redan ligger.
Om jag har rätt är frågorna som följer (rätta mig om jag missförstått, ty du skriver lite vimsigt):
1. ”- Jag förstår inte kritiken du riktar mot mig här. Femtonåringar inte förstår?”
– Du sade ju själv att dom inte hajjade? Det gör dom visst. Dom är betydligt mycket smartare än vad du tror. En femtonåring ÄR vuxen. Visst är han en yngling, men han är ändå fullt kapabel att dra slutsatser av handling/konsekvens. Säg inte emot mig här, för då säger du emot 300 år av forskning som är samtydig även idag.
Dom har sina egna sociala regler och subkulturer du inte ens varit i närheten av. Bara det du skrivit vittnar om att du aldrig haft barn själv (återigen, rätta mig om jag har fel).
2. ”- Inte blir hyllade?”
– Där har du rätt! Vi är oeniga! Jag tillskriver det din okunskap om barn (om du HAR barn, VAR VAR DU?? Lyssnar du inte på dina barn??). DU kanske skulle blivit skräckslagen om du som femtonåring satt i polisbil, men att förneka att andra inte skulle blivit det vittnat lite grand om din oförmåga att se människor som inte är som dig själv.
3. ”Du säger att jag vill belöna nidingar för sina dåd. Det har du hittat på.”
– Nix. Jag hittar inte på. Din oförmåga att se situationer och människor utanför din egen tankesfär skrämmer mig. Dina idéer uppmuntrar till nidingsdåd bara för att du just inte insett hur det är att leva som femtonåring i en stad. Du utgår från dig själv. Sluta upp med dom dumheterna. Övriga samhället har inte dina värderingar, lär dig istället att se dig omkring. Sluta vara så egocentrerad och tro att alla förstår den etik och moral som DU har.
4. ”Om du säger att jag är en säkerhetsrisk för dig och dina barn tycker jag att du borde kunna motivera det.”
– Jag tyckte jag gjorde det alldeles utmärkt tidigare. Vad förstår du inte? Dina idéer uppmuntrar till fortsatta brott! Punkt! Förstår du inte, följ mitt råd, ge dig ut på stan 02:00 så kan du upptäcka det med egna ögon.
Dessutom är jag också anonym, feg och opålitlig enligt dig?
Inte alls. Vad vill du veta? Utöver mitt alias ’Ontiarmen’ (som min hustru hittat på) heter jag Joakim Rolfson och bor i Genarp. Mitt namn står i telefonkatalogen. Feg har jag aldrig blivit kallad för förut, tvärtom. Du är den första som gör det, men vilka grunder du har till det påståendet vet jag inte, det får du gärna förklara. Opålitlig kanske min mamma skulle kalla mig ibland, men ingen annan har grund för det utom hon. Alla jag känner vet jag står för det jag säger, så även där är du den första. Motivera, jag är väldigt nyfiken.
Nu är det på sin plats att du ber om ursäkt för ditt påhopp. Jag är ute på många forum men har aldrig någonsin blivit kallad för det du beskrev mig som. Återigen, som jag skrev i början, verkar det som om jag sparkar på någon som redan ligger, men det verkar som du levt ditt gamla liv rätt torftigt utan barn…och är det så att du inte än skaffat barn än, så kommer du tids nog bli medveten.
”We shall overcome…” 😀
PS. För övrigt vill jag ge dig en eloge för att du lyckats få mig att svara på sådana här dumheter. Normalt sett struntar jag i dem. DS.
När jag skrev mitt senaste inlägg, förtydligandet, var din post där du jämför mig med Birgit Friggebo ännu inte synlig. Jag hade annars formulerat mig något annorlunda, dock fortfarande med samma budskap.
Jag kan inte längre kalla dig feg eftersom du uppger ditt namn. Men att under alias kalla någon för ”samhällsfara” är fegt. Opålitlig? Ja. Men antagligen inte mer än gemene man. Att du sätter mig i samma kategori som Birgit Friggebo får mig full i skratt, eftersom jag igår sa till en väninna som följer diskussionen att ”snart kommer någon skriva att jag är precis som någon annan.” Så brukar man göra när man inte kan möta argument annat än med personliga påhopp.
Slå på du – jag ligger verkligen inte. Jag ska möta dina punkter.
Läs igen, eller läs noga nu. Eftersom femtonåringarna gjorde vad de gjorde så förstod de inte vad de gjorde. Är du med mig? När brottet begicks hade de inte omdöme nog, vilket är väldigt, väldigt beklagligt. Vad omdömeslösheten berodde på har jag redan redogjort för. Däremot påstår jag att när de väl sitter i polisbilen så har de förstått. Alltså, tyvärr, var de tvungna att begå brott för att hitta tillbaka till sitt omdöme.
Alltså ska vi lära barn att tro på sig själva så att de inte behöver begå brott. När brottet är begått är det redan för sent och skadan är skedd. Det hjälper då inte att straffa. Så i fall som det här när brottet är väldigt ringa är ett straff mer skadligt för samhället än vad ett friande är. Ge dem vård!
2 och 3. Jag är 23 år gammal, vilket betyder att för bara några år sedan var jag själv ett femtonårigt barn. Jag har en bror som är femton, och en syster som är sexton. I min hemstad finns en väldigt uppskattad och modern fritidsgård i anslutning till lokalerna där vi repar med bandet, vilket innebär att jag regelbundet ser hur femtonåringar beter sig när föräldrarna inte är där. De bråkar, mobbas, vandaliserar och stjäl. Jag är ledsen, men så ser verkligheten ut. Ur ett vuxenperspektiv är därför nästan alla femtonåringar ligister. Jag vet eftersom jag befinner mig mitt bland dem – inte på en piedestal ovanför dem med titeln ”pappa” på regissörsstolen. Men jag har kvar min tro på dem. De är inte onda – de är förvirrade.
Många i samhället har mina värderingar. Många är mer extrema än jag, och många är mindre extrema. Se på demonstrationerna i Köpenhamn med 100 000 deltagare – de är alla på samma sida som jag. Själv ville jag inte demonstrera eftersom jag är för COP15 mötet, men det är en annan fråga. Jag är långt ifrån ensam om mina värderingar. Och även om jag vore ensam så är det min fulla rätt att uttrycka dem, särskilt som jag är övertygad om att jag har rätt i min tro på människan.
4. Mina idéer uppmuntrar inte till brott. Om någons idéer gör det så är det dina. Jag förespråkar vård, utbildning och medkänsla. Du förespråkar uthängning, frihetsberövande och omplacering. Med hänvisning till punkt 2 och 3 vill jag påpeka att en av de mest älskade kämparna för min linje hette Mahatma Gandhi och kom väldigt, väldigt långt genom att förespråka kärlek framför våld. Du kanske har hört talas om honom?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/unga-brottslingar-ofta-mobboffer-1.1014676
Här är en intressant artikel som publicerades inatt. Enligt den är 60% av unga brottslingar mobboffer. Döm dem hårt! Eller vad tycker du, Ontiarmen?
Ontiarmen ids inte mer eftersom du bara tramsar och inte svarar på vad jag skriver. Men tack för länken du skickade, den bevisar ju bara vad jag säger. Sätt ned foten så fort det går; flummeri lär knappast hindra nidingar från att mobba. Tycker du inte vi sett nog bevis för det?
Mors!
Trams? Flummeri? ”Ontiarmen”?! Du vet ju inte vad du pratar om, och du svarar inte på det jag skriver!
Sätta ned foten så fort det går? Psykologerna säger att den som mobbar egentligen mobbar sig själva, men att de inte kan uttrycka sig. Om auktoriteten då använder samma metod som mobbaren – utfrysning – har man alltså gjort samma sak själv. Hur kan du inte förstå det?
Som jag sade, jag tänker inte bemöta ditt flummeri mer, men du fick mig att skratta ändå; ”Psykologerna säger att den som mobbar egentligen mobbar sig själva”.
Skål på dig!! 😀
Den där Jesper är en en tramsig mäniska som inte kan ta till sig vad andra mäniskor säger, ungefär som en svensk kommunist på 70-talet som verkligen trodde att kommunismen var det enda rätta. Alla vet ju hur det gick med det. Det går bara inte att resonera med dem.
Kanske kan man göra om Toksverige till en kommunistisk militärdiktatur? Kommunister och religion har aldrig gått bra ihop, då kanske vi blir av med alla religiösa galenpannor i landet? Vad händer sen då? Säger som Lisa Ekdal, ”Vem vet”! Hur som helst är det snart dags för de intergalaktiska mästerskapen i dumhet, många planeter har redan tackat nej för ingen i hela universum kan slå Sverige i dumhet! Sverige är helt enkelt dummast i hela hala(l) universum – med oslagbar marginal!! Med Jesper som lagledare är platsen given!