Demokrati, ja tack

Det ordet är väl något av det finaste som antikens greker lämnade till oss som arv. Ja rent av kanske det allra finaste.

Hur har vi klarat av att förvalta detta arv? Som det ser ut idag efter valet år 2010 verkar det inte alls som att vi har förstått innebörden av ordet. Det stora ordet, som betyder att alla fria medborgare har rätt att delta i folkförsamlingen på lika villkor.

Med facit i hand kan vi konstatera att etablerade politiska partier inte följer demokratins regler. Man sluter sig räddhågat inom sin trygga invanda cirkel och vägrar till och med prata och byta åsikter med det där främmande, som kommer utifrån. Dialog saknas totalt. Analys
är obefintlig.

Rädslan är uppenbar. För det främmande. Det man inte känner sig bekväm att handskas med. Och just rädslan är båda parters största fiende. Den part, som behandlas som något, som katten släpade in från gatan är rädd för nya influenser. De etablerade politikerna darrar
på manschetten för en nyuppkommen situation, som klart visar ett stort missnöje hos vissa medborgare.

Mina damer och herrar, en konflikt har aldrig någonsin kunnat lösas utan dialog. Flykt och tystnad eskalerar problem.

Man löser inga olyckliga äktenskap med att parterna sätter sig i var sitt hörn och tjurar.

Inga Lill

…

AB – EX – EX – EX – SVD – SVD –