Att skiljas är att dö en smula som det brukar heta. Och förra veckan blev jag mer eller mindre tvingad att säga upp bekantskapen med min gamla dator och det var mer en befrielse. Eller mer korrekt den började säga upp bekantskapen med mig.
De första åren fungerade vårt förhållande alldeles förträffligt. En extra bildskärm införskaffades och det fanns inga som helst problem.
Den senaste tiden så började hon trassla en del. För en dator måste vara en hon, i alla fall om man använder ett operativsystem från Windows.
Den måste hela tiden ha presenter för att fungera ordentligt, presenter som laddas ned från nätet i detta fall med en dator. Trots det kan de vara lite struliga när det gäller driften och pålitligheten.
I detta fall så började hon koppla bort den ena bildskärmen och tyckte det räckte med en skärm. Trots att jag upprepade gånger gick in och påpekade att det skulle vara två skärmar så tog den bort den ena i alla fall.
Det försvårades också en del av att hon öppnade upp en del program i den virtuella skärmen. Alltså en alldeles egen skärm som bara hon kunde se som låg i anslutning till de ena som fungerade.
I det läget blev det dags att fundera över en skilsmässa. Med andra ord skiljas och lämna tillbaka de virtuella vigselringar man kan ha ansetts utbyta när man skaffar en dator.
Särboende för ett tag, tycker jag låter mycket mildare än det hårda och definitiva ordet ’skiljsmässa’. Så man får komma ifrån varandra lite en tid men strular med varandra lite då o då när känslan faller på…för det gör väl den ibland? Strula med exet har jag för mig det kallas för…