Att Greklands ekonomi är allas vår angelägenhet av solidariska skäl predikas nu av de mest entusiastiska euroförespråkarna. Inte för att de så mycket bryr sig om Grekland som land betraktat utan mer att de så gärna vill att eurozonen skall bestå, oavsett vad det kostar oss.
För en dryg generation var slagordet att Finlands sak var vår. Då gällde det att hjälpa finländarna i kampen mot Sovjetunionen. En del svenskar hörsammade uppmaningen och gav sig dit för att tillsammans med våra finländska bröder utkämpa ett blodigt krig mot den lede fi.
Men uppoffringen var det trots allt Finland som fick stå för till allra största delen.
Nu ljuder samma tongångar om Grekland, dock inte med krigiska förtecken utan ekonomiska. Men viljan att offra sig eller försaka något, det är Grekland inte berett att göra. Tvärtom, de förhalar och spelar ett högt spel allt i ett syfte som ser ut som att vi andra skall uppoffra oss och att de utan egen ansträngning kan fortsätta som de gjort.
Och vem kan egentligen klandra dem?
Lyckas de med konststycket att få andra att betala för deras oansvarighet samtidigt som de kan fortsätta att missköta sin ekonomi är de bara att gratulera.
Och med tanke på all prestige som ligger hos de ansvariga politikerna i Europa för euron ser det ut som grekerna är på väg att lyckas.
Vi kommer få betala för ett land som helt saknar viljan att lösa sina egna problem och vi kommer få göra det under mycket lång tid framöver.
De står andra länder på tur och vill ha samma förmåner hos det Europeiska Understödet, eller EU som en del föredra att kalla det för.