Nu brukar jag inte vare sig se eller höra låtarna i Melodifestivalen, så icke heller i år. Men när jag ser reaktionerna på att Ranelid gick vidare till finalen så inser jag att den melodin måste vi skicka till den stora finalen Eurovision Song Contest i Baku.
Jag har som sagt inte hört melodin framför av Ranelid men eftersom den väckt så starka känslor så måste den verkligen vara något alldeles speciellt.
Speciella låtar som väcker känslor är väl det som hör en musikfest till. Dock så verkar en del missunnsamma vara lite missnöjda. Men vadå hela festivalen är ett jippo för skoj och glam, pärlor och paljetter (inte Paul), festklänningar och annat som hör till en fest.
Nu var det enligt vissa uppgifter en kvinnlig deltagare med tillsammans med Ranelid. Hon hade säkert en klänning på sig. Men det verkar vara så att ingen riktigt vet vilka de andra deltagarna var. Ranelid har en sådan lyskraft i sig att han skulle kunna sköta både sången, musiken och publiken helt på egen hand. Och det med sin blotta närvaro.
När nu Björn Ranelid har sagt att han inte vill ställa upp ytterligare, kan han inte heller göra det. Det vore ju endast ett sätt att inta en offerroll för att få ytterligare röster av ”TYCKA SYND OM” MÄNNNISKOR. – – – NEJ LÄGG AV !!!