men det låter jag Stumpan – Magnus och Procedomani göra istället.
Förutom då att Anna Odell har fått sina 15 minuter och lyckats föra förståelsen för konstnärliga uttryck än längre ifrån de som skall ta del av det.
Tajmningen är helt perfekt på ett sätt. Med en regering som behöver spara pengar och som visar ett mycket ljumt intresse för konst så kan hennes lilla egotrippade manöver inte komma mer lägligt när det skall dras ned mer på kultursektorn.
—
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Odell, Konstfack,
—
Uppdatering med lite nya länkar 090131 kl 00:21
Svd | Svd 2 | SVD 3 |
Tokmoderaten | Säfflemannen | I huvudet… |
Du har helt rätt – Anna Odell har verkligen gjort hela kultursverige en välgärning… Satsa pengarna på fler fallskärmsavtal för utbrända politiker istället.
Tålamod…
…vänta tills Anna får visa hela sin idé på slututställningen.
Peace
/OS
Och vadå händer då Oblique Strategies?
Skall hon tillkännage att hon tänker ställa upp i en dokusåpa eller skall hon visa hur folk reagerade på hennes empatilösa tilltag?
Billigt effektsökeri av en person som till varje pris vill försöka skapa sig ett namn är det snarare.
Det är vid sådana här tillfällen man blir glad över att så få konstnärer kan försörja sig på sitt konstnärskap.
Tror att Anna Odell kommer hamna i den skaran också. Men i hennes fall är det ingen förlust för oss andra, tvärtom.
Det krävs mycket för att en person att utsätta sig för det som Anna Odell har gjort. Min övertygelse är att hon gör detta för ett större syftes skull.
Jag väntar spänt på den dagen du väljer att köra en ”egotrippad manöver” (som du uttrycker det) genom att bli fängslad, fastspänd och tvångsmedicinerad, för att därefter bli jagad och häcklad i pressen.
Ser att flitens lampa lyser där borta på Konstfack Joakim. Men skall inte du läsa läxor nu, eller vad ni har, istället för att sitta och skriva försvarsinlägg för Anna?
Större syfte, tja det räcker gott med en egocentrisk läggning och bristande empati för att åstadkomma det där.
Det sista förstår jag inte vad du menar. Eller menar du att det är något som alla människor bör göra det Anna nyss gjorde?
Du får det att verka så faktiskt.
Seså iväg och skruva ihop lite plåtar nu och kalla det för konstverk.
Pingback: Gester…med ord » Blog Archive » Och så har vi alla blivit en del av konstprojektet nu
Får man göra vad som helst mot sin omgivning i konstens namn?
Jag har vid ett par tillfällen fått hjälp på just S:t Görans psykakut och psykiatriska avdelningar, och jag kan intyga att patienter som beter sig som Odell uppenbarligen gjort, får andra patienter att må ännu sämre. Men Odell och Konstfack anser väl att de patienterna ska vara tacksamma att få att varit en (om än ofrivillig) del av ett Konstverk???
Jag kan redan nu gissa mig till vad hennes verk handlar om:
”En människa – särskilt en kvinna – som beter sig ologiskt och hysteriskt finns det inte plats för i detta kalla, hårda moderna samhälle. Hon blir bums ivägskjutsad till mentalsjukhus, fastspänd, drogad och TVÅNGSOMHÄNDERTAGEN. Borde inte vi alla få vara härligt spännande kreativa utagerande Individer utan att drabbas av statens tvångsmetoder för att likrikta oss?!
Psykvården kallar dem sjuka, men är det inte samhället som är sjukt egentligen – det finns inga sjuka, de är bara missförstådda! Ge dem bara en kram och en färglåda istället för mediciner och vårdpersonal. Se på mig – man försökte krossa mig likt en fjäril i ett våffeljärn!”
Men hon kanske har sett ”Gökboet” och ville göra en insats för oss patienter…?
För oss med anhöriga och bekanta i psykvården är hennes agerande hittills ett hån, en loska i ansiktet. En egotripp, JAG och MIG i kubik. Jag ser dock fram emot att få ta del av examensarbetet, jag vill verkligen förstå hur hon tänker. Hoppas så att det kommer något gott ur det hela för när jag tänker på hennes agerande så som det framställts i pressen blir jag rasande och mår illa.
Jag undrar hur det skulle ställa sig ifall Anna Odell blev så här sjuk på riktigt efter denna händelse. Skulle hon bli trodd och få en adekvat vård för dessa symtom/sjukdom?, knappast troligt efter detta och jag personligen anser att hon har förbrukat sina rättigheter att få denna hjälp, jag har själv en dotter som lider svårt av psykotisk depression (den allvarligaste formen av depression man kan drabbas utav), som oftast bara kan hävas med upprepade elchocksbehandlingar. Därför mår jag mycket dåligt själv av att Anna Odell kan bära sig åt på detta bisarra vis och ta viktiga resurser av vården i anspråk och dessutom utsätta och oroa redan mycket sjuka patienter helt i onödan, för att säga att detta sker i konstens namn!!!!!!!!????????
Jag håller med, jag kan inte dizza det här förens jag sett slut resultatet. Det kan vid första anblicken tyckas helt fel. Men så börjar man klura och tänka, är det verkligen så hemskt gjort?!Allt är ju relativt… Det beror ju på om man bara sitter i sin lilla, lilla värld och allt som händer utanför blir Oerhört stort. Personalen måste nästa också reagera som de gör för att det ska vara politiskt korrekt, eller hur! Dessutom känner de sig lurade och det medför ju vissa känslor. För patienter som var där, skulle de klaga om det varit på riktigt, som det faktiskt kunde ha varit. Får såna patienter inte finnas för de skrämmer de andra patienterna??? Då vill jag ta bort massor av människor som skrämmer mig. Jag vet att detta projekt är noga genom tänkt. Även om många inte fattar det!
Egentligen är det ju rätt så tragiskt med dessa konstnärssjälar med sina narcissistiska läggningar och med en total avsaknad av allt vad altruism innebär.
Anna har väl tyvärr fått sin 15 minuter i rampljuset. Nu väntar många långa år av bidragsberoende eftersom hon så tydligt visat vilka kvalitéer hon besitter.
Nejdå hon lär ha sin karriär klar nu. TV-kanalerna i stil med TV+++ lär stå i kö för att få ha henne med som debattör eller programledare för ”Konsten i dag” eller något sådant.
Sedan skall vi inte glömma alla utvikningsbilder hon kan göra för att på ett praktiskt plan visa hur kvinnan exploateras av män.
Henne kommer vi få se mer av i framtiden.
Titta bara på hur andra som Linda Rosing och de där andra vad de nu heter svämmar över oss dagligen i media.
som både konstnär och psyksjuk med egna erfarenheter av Psykakuten på St Görans så måste jag säga vad jag tycker.
När jag först hörde om projektet kände jag mig förbannad och kränkt. Både för att jag är konstnär och som sådan blir man behandlad på ett visst sätt, och det Anna Odell gjort förstärker alla myter om konstnärer, och som psykiskt sjuk undrar jag då om det betyder att vi psyksjuka bara låtsas vara sjuka? Den attityden härjar ju vilt i det svenska samhället, regeringen har länge velat visa att psyksjuka bara är simulanter.
Det är ju just att väcka känslor, debatt och att belysa problem som modern konst mest handlar om, och det är det konstskolorna kräver av sina studenter. Klimatet och konkurrensen är stenhård, och det har lett till att den som väcker mest uppmärksamhet får mest berömmelse, och det är just det som jag tycker är synd för då handlar det ju egentligen inte längre om att starta debatt utan om att skapa rubriker. För mig betyder det att mycket av dagens konst helt enkelt bara blir tråkig, man tröttnar på det precis som man tröttnar på kvällstidningarnas skandalrubriker. Vill man väcka debatt så är det bra, men jag kan inte låta bli att tycka att i så fall ska man göra det på ett sätt som inte kränker människor.
Samtidigt som jag säger det så är det svårt att sätta gränser, skapar man lagar om vad som är tillåtet eller inte, vad händer då med yttrandefriheten? Det är verkligen dubbelt. det ska bli intressant att höra vad konstnärens egna erfarenheter av psykvården är, har hon egna erfarenheter av psykiatrin, då tycker jag nog att det hon gjort är ganska modigt, är det däremot något som hon inte själv har erfarenheter av, ja då vet jag faktiskt inte riktigt vad jag tycker. Att ’låtsas’ vara sjuk, och få hjälp, ta upp plats som någon annan behöver. För att få hjälp, när man är som sjukast är otroligt svårt.
Att ’öppna slutna rum’ tycker jag låter idiotiskt, är det bara det hela projektet går ut på…Det leder till en helt annan diskussion, öppna rum, slutna rum, det finns ju i alla sammanhang. Jag har verkligen svårt att bestämma mig för hur jag känner om det här. En del av mig minns i somras då jag var som dåligast och var inlagd, vettskrämd, suicidal och då grannen i rummet fick spel och försökte skada sig själv genom att kasta sig själv mot väggar, hyllor och genom fönstret, jag blev inlåst på toaletten medans tre vårdare försökte bälta henne. Jag satt på dass i 20 minuter, inlåst, klaustrofobisk och vettskrämd av skriken från rummet. En av vårdarna var med i debattprogrammet här om kvällen, och när jag hörde hans tankar om det han varit med om så var det väldigt svårt att tycka att detta ’konstprojekt’ var något bra.
…Samtidigt, om denna debatt visar på hur otroligt lite pengar och resurser som finns till förfogande för psykvården, hur lite personal som finns på avdelningarna och hur överarbetade de är…Då är det bra. Psykiatrin, och särskilt Psykakuten är uppenbarligen en ’het potatis’… Något man inte diskuterar, och då är all uppmärksamhet viktig. Det som avgör frågan för mig till Anna Odells fördel är överläkaren på St Görans harang i DN där han jämför Odells konst med Hötorgskonst och dessutom säger att ’hon och hennes prefekt borde klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb. Varför inte rekommendera dem en anställning på cirkus. Pajasar brukar jobba där.’
Ingen intelligent kommentar direkt, och det får mig att misstro hans reaktion och i fråga sätta varför hans attack mot konstvärlden är så kraftfull. Har han något att döjla? Det tror jag i och för sig inte, men att bli ifrågasatt på det sättet, av någon jäkla liten långhårig konstnärinna, ja inte ens det utan bara en liten ovärdig konststudent… Jag kan inte låta bli att undra om reaktionerna varit lika starka om det var en manlig konststuderande som gjort samma sak?
Pingback: Gester…med ord » Blog Archive » En konstfackare igen
Jag ska berätta lite om mitt examensarbete som jag ska genomföra på Konstfack. Det är en konstnärlig åskådning av att se när en kvinna blir våldtagen. Jag hade först tänkt ta en random kvinna på gatan men har nu bestämt mig för att det blir Anna Odell. Jag kommer videofilma allt och sedan visa den för andra bisarra konstnärer som också anser att allt sjukt är konst. Det är minsann konst om något!!!
Anna Odell har startat en jätteviktig debatt – kan bara hoppas att den fortsätter! Go Odell!