Som alla vet är Spaniens finanser inte i det bästa skicket. En förklaring till det fick jag när några anhöriga tillbringade en semestervecka där.
Direkt vid hemkomsten kom de på att de hade glömt tanka upp hyrbilen när de lämnade tillbaka den.
Ärliga som de är ringde de till hyrbilsfirman i Caleta de Fuste för att ordna upp det hela. Och detta utspelades.
————
Jag: – Hej. Vi hyrde en bil av er. Enligt avtalet skulle vi tanka den
innan vi lämnade tillbaka den. Vi gjorde inte det. Hur mycket är vi
skyldiga?
Biluthyraren: – Va?
Jag: (upprepar igen det jag innan sagt)
Biluthyraren: – Jo, jag hörde vad du sade. Jag ser ditt kontrakt just
nu…men om jag förstår dig rätt, så är du alltså hemma nu och ringer
mig för att få veta hur mycket bensinen kostade som ni körde upp så
att ni kan betala vad ni är skyldiga?
Jag: – Ja.
Biluthyraren: – Alltså…du tror inte att ni…jag menar…(tystnad)
Jag: – Vad? Hallå? Är du kvar?
Biluthyraren: – Jaaa…Jag är kvar. Tycker du inte att det skulle vara
enklare att betala vid nästa hyrtillfälle?
Jag: – Hos dig? I Caleta de Fuste? På din biluthyrning?
Biluthyraren: – Ja?
Jag: – Mehh…
Biluthyraren: – Jag vet att bilen inte direkt var ny och kanske något
sunkig, och det ber jag om ursäkt för. Om jag slipper göra en refund
till er för det så lovar jag att ni skall få en kanonbil till
rabatterat pris nästa gång. Jag har sparat ditt kontrakt så jag inte skall glömma.
Beträffande bensinen så har jag redan glömt. Nu har jag kunder som kom
in här, jag har inte tid med dig mer.
(klick)
Jag: – Hallå? Hallåå?
(tystnad)