IVAN RIHL, Degeberga 1929 – 12/9 2011

Att ta farväl är smärtsamt. I synnerhet från en gammal vän. Vi tog farväl av Ivan den 23:e september i Degeberga kyrka.

Ivan var en speciell person. Han var varm och omtänksam. En stor konstnär med smittande humor. Och han älskade sin hustru Ulla. Ivan var en ämabel person, som hade plats för både människor och djur.

Nyfödd hittades Ivan av nunnor utanför ett kloster på gränsen mellan Albanien och Jugoslavien.

Där låg ett litet nyfött barn utan namn, utan bakgrund, utan identitet. Nunnorna döpte honom till Ivan Rihl. Han fick ett namn men var statslös och visste inget om sitt ursprung.

Andra världskriget bröt ut. Då spärrades Ivan in i ett arbetsläger i Jugoslavien. Förhållandena var vidriga. I samband med en olycka tvingades Ivan att amputera sin högra arm.Efter kriget kastades Ivan ut från Jugoslavien eftersom han saknade medborgarskap. Efter en lång fotvandring i snö och kyla klamrade han sig fast med sin enda arm under järnvägsvagnar för att så småningom hamna i Spanien.

Ivan hade hört talas om Sverige. 1961 påbörjade han sin sista strapatsrika resa för att nå sitt mål. Hängande under ett tåg kom han till Hamburg. Från Hamburg startade den sista etappen. Ivan hade planerat att åka till Stockholm. Men efter 18 timmar hängande under järnvägsvagnen föll han medvetslös ner i Södertälje. En prestation i uthållighet och vilja att klara en så mödosam resa med bara en arm.

Ivans livsöde väckte intresse i pressen. Han mottogs med välvilja, fick sjukhusvård och kände sig välkommen i Sverige. Hans blivande hustru Ulla blev nyfiken på den märklige och omskrivne mannen. Sökte helt sonika upp honom och det blev kärlek.

Efter återhämtning arbetade Ivan bland annat som svetsare och truckförare. Trots sitt handikapp klarade Ivan av det mesta. Exempelvis byggde han och Ulla ett hus tillsammans. Ivan var en konstnär. Av tändstickor skapade han kyrkobyggnader, som finns utställda i de kyrkor han använde som förlaga. Och han vävde underbara konstverk med sin enda arm och den stump, som fanns kvar av höger arm.

Under många år har Ivan plågats av sjukdom och haft svåra smärtor. Ofta har hans stora musikintresse hjälpt honom att stå ut med det onda. Han har lagt sig på sin säng och låtit musiken lyfta bort smärtan från den sargade kroppen.

I en gammal tidningsartikel säger Ivan att det var hans lyckligaste stund när han mötte sin Ulla. – Ivan och Ulla skulle ha firat sin femtionde bröllopsdag i februari nästa år. –

Inga Lill och Urban