Kläder som krymper är ett fenomen som börjar märkas vid en ålder av 30-35+. Det drabbar undantagslöst de plagg som av någon anledning legat eller hängt i garderoben något eller några år oanvända. Ju längre tid plagget legat oanvänt dess närmare en korrelationskoefficient av 1.
Det märks först när en kavaj eller skjorta tas på. Mina armarna har blivit längre är den första reaktionen, sedan börjar tanken infinna sig att ärmarna kanske har blivit kortare. (Mickeys teori måste tyvärr förkastas).
Ett försök att knäppa skjortan eller kavajen bekräftar krympningen, förutom kortare ärmar har även omfånget minskat. Knäppning av plagget blir därmed omöjligt.
Byxor drabbas av en liknande krympning, men där kan en liten skillnad infinna sig. Om, jag säger om, man lyckas få upp dem i rätt höjd för knäppning, upptäckts att även de har drastiskt minskat sitt omfång. Däremot verkar byxbenen inte ha blivit kortare ej heller att de egna benen blivit längre.
Förklaringen till fenomenet krympande kläder ligger i själva tillverkningsprocessen. Kläder består av tråd. Ordet tråd betyder rent språkligt något långt och utsträckt, notera specifikt ordet utsträckt. Där ligger pudelns kärna, tråden börjar helt dra sig tillbaka till ursprungsstadiet, vilket är en naturlig process då den på ett onaturligt sätt tvingats att sträckas ut.
Att bära kläderna på sig motverkar krympningen, då tråden av naturliga skäl då inte kan krympa, plaggets närhet till kroppen ger en bromsande effekt. Det som verifierar teorin är att kläder som bärs regelbundet och ofta inte råkar ut för krympning. Så den enkla lösningen på problemet är helt enkelt byt kläder ofta.
060803 Andra bloggar om: kläder, krympning, tråd, sömnad
Andra resurser om ämnet: Filips funderingar om krympande kläder, Råd och Rön om krympning,