Efter dödsskjutningen i går och rapporten om att polisen struntar i att utreda inbrott i princip kan man se att samhället har gett upp inför brottsligheten.
Vi låter brottsligheten öka konstant utan att sätta in åtgärder mot hela på ett tidigt stadium utan väntar tills det är för sent och då gör vi ingenting.
Tittar vi sedan på statistiken över tid och inte i ett kort perspektiv som brottsförnekarna brukar gör ser vi att anmälda brott ökat från 750.000 till 1.360.000 under åren 1975 till 2010.
En ökning med 81%. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges folkmängd ökat från 8.200.000 till 9.400.000 under samma tidsintervall med andra ord en ökning med 15%.
Så befolkningsökningen i stort har med andra ord ingen koppling till antalet brott.
Nu finns det även en del andra som gör vad de kan för att förringa utvecklingen som Begrundatplitat men hon som skriver där är miljöpartist vilket förklarar det hela.
För miljöpartister har en annan verklighetsuppfattning än de 93% av väljarna som inte ville rösta på dem.
Värre är dock när den allestädes närvarande Jerzy Sarnecki ständigt skall förklara att det som är en ökning i själva verket är en minskning. Fast det är bara han som kan se det, vi andra förstår inte.
Kontentan är att samhället gett upp kampen mot brottsligheten. Polisen utreder med sina chefers goda minne struntbrott som är enkla att klara upp. Resten av tiden ägnar de väl sig åt värdegrundskurser eller annat som inte har med polisarbetet att göra. Göran Lindberg lyckades bra på sin tid att förutom våldtäkterna även köra ned Uppsala polisdistrikt i botten livligt påhejad av den dåvarande regeringen.
De enskilda polismännen på fältet tycker jag syn om. För att citera en jag pratade med för ett tag sedan – Det vimlar av chefer inom polisväsendet, med ledare finns det inga -.
Men det är väl ingen nyhet att de flesta poliser struntar i att utföra sitt jobb
Det är för jäkligt!
Hur skall man kunna vända på detta?