Nu diskuterar de i Danmark om man skall avskaffa helvetet. Jo i kyrkliga kretsar då. Låter som en konstruktiv väg att gå. Avskaffar man något så finns det ju inte. Enkelt och praktiskt.
Nya testamentet är ju lite snällare än originalet bibeln. Eller om man nu skall vara lite petig så är det Gilgamesh som ursprunget till bibeln, men vi bortser från det nu.
Bättre att köra på den där snälla varianten. För den där gamla varianten är ju inte riktigt så där trevlig.
I den så framstår Gud som en långsint, elak och hämndlysten person, som utan att blinka avlivar människor i parti och minut, framför allt spädbarn som han verkligen inte gillade. Ja Egyptiska sådana då.
Sedan ger han en så pass dålig vägbeskrivning till de tror på honom att de får irra runt i nästan en mansålder före de kommer fram till målet.
Nej Gud skall man inte ha som kartläsare i alla fall.
Fast i uppföljaren var han lite tamare där skickade han bara sin son in i döden.
I dessa tider av nedmontering av än det ena och än det andra känns det skönt med en som apg29. Han kör på den gamla varianten av kristendom, den med helvetet. Får mig att tänka på Tommy Körberg.
Jag har nu med detta inlägg troligtvis kvalificerat sig för sjätte kretsen.
—
Andra bloggar om: bibeln, gud, helvetet, kristendomen, gilgamesh, nya testamentet, dante,
Falska profeter härjar även i Danmark. Tyvärr är nog nästan hela den kristna historien omgärdad av falska profeter som i egen högfärd har bestämt sig för att Helvetet inte finns. Ändå finns den här platsen omnämnd på mer än 150 ställen i Bibeln…
Artikeln i DN är ett slående exempel på den här tidens falska prästerskap. Det handlar om de kyrkliga ledare som hellre anpassar sig till de rådande vindarna i stället för att förkunna ett klart och bibliskt varnande budskap om både Himlen och Helvetet.
Både Jesus, Johannes ”Döparen” och apostlarna talade mycket om det eviga straffet för den som ställer sig utanför Guds nåd och förlåtelse. Men varför är tystnaden på den punkten nästan total i våra kristna församlingar, för att inte tala om det utslätade budskapet generellt sett inom Svenska kyrkan? Kanske behövs det lite mer ”helveteslära” för att få en väckelse i vårt land? Man börjar undra.
Författaren Mary K. Baxter har skrivit gudomligt ledda böcker om både Himlen och Helvetet. Den sistnämnda platsen finns i svensk översättning på den här länken:
http://spiritlessons.com/Documents/a_divine_revelation_of_hell/Swedish_A_Divine_Revelation_of_Hell_Mary_K_Baxter.htm
Själv ser jag den här fruktansvärda skildringen som sanningsenlig och i överensstämmelse med Bibelns och Jesu skarpa och varnande budskap. Likväl är det, som jag upplever saken, väldigt svårt att föra ett samtal om de här frågorna, inte minst i kristna sammanhang. En del kristna förkunnare har till och med förkastat ”helvetesläran” eller åtminstone ifrågasatt den. Även en så högt aktad förkunnare som pastor Stanley Sjöberg hör den till gruppen, såvitt jag minns.
Jo som agnostiker håller jag med dig till viss del.
Om man säger sig vara troende får man ta hela konceptet med vad det innebär med himmel och helvete. Att i tidens anda välja bort en del delar då de anses vara föråldrade blir lite fel.
Ungefär som man skulle ta bort det sjätte budet bara för att de inte passar riktigt med en del människors livsstil.
Underligt att det är de högjuddaste lögnerna som alltid blir trodda!
Själva ordet ”helvete” är nordiskt: Hels boning. En plats av is, snö och kyla där de döda som inte samlades av Odin och Val-kyrjorna till Val-hall fick dväljas. Ordet står naturligtvis inte i varken Gamla eller Nya testamentet och har ingenting med Kristendom och Kyrka att göra.
Däremot är det, jämte de Gnostiska föreställningarna om ett Fall, delvis grundläggande för dualistiska Kristendomsformer i Medeltiden (den Karolingiska Renässansen) och senare (1500-talets nya Ny Platonistiska Renässans).
GT har motsvarande Hel ordet Sheol för de dödas rike, men Judendomen saknar de senare föreställningarna om evigt liv (annat än genom släktens fortplantande).
Felöversättningen (kritiserad och övergiven redan av 1917) i NT gäller ordet Gehenna, platsen utanför Jerusalem där stadens sopor (säkerligen inkluderande de fattigas, djurs osv, lik) kastades och brändes.
Föreställningarna om ett lokalt Helvete är hednisk dualistisk europeisk folktro. Den fanns redan före Platons tid. Föreställningarna om ”eviga straff” är akademiska, dvs. platonistisk dualism, alltså hednisk Hellenistisk ideologi.
Helvetesföreställningarna är alltså främst Akademiska och litterära, Dantes Divina Commedia är det främsta (och tidigaste) exemplet.
Som en kuriositet kan nämnas att den Romerska kyrkan i 4:e Lateran-konciliet 1215 införde en lära om Skärselden, ett mellanstadium i dödsriket, men detta gäller bara i Rom. Redan Tridentinska koncilierna försökte delvis undanröja detta vid 1500-talets mitt (dock inte avskaffa – sånt går inte om man är ofelbar ; = )
Intressant läsning är lundaprofessorn Martin PN Nilsson: Helvetets förhistoria, från 1937 (nytryck 1963).
Du är ju rolig 🙂
Men…”Om man säger sig vara troende får man ta hela konceptet med vad det innebär med himmel och helvete. Att i tidens anda välja bort en del delar då de anses vara föråldrade blir lite fel.”
Det fungerar ju inte. Vi måste ju se kritiskt på vår egen tradition. Eller ska vi fortsätta med häxbränningar, försvara slaveriet och syndförklara homosexuella?
Och vad är egentligen ”hela konceptet”? Bibeln i sig är full av motsägelser…eller som jag hellre vill kalla det – utveckling.
Nu skall kanske inte jag ge mig in i djupare teologisk diskussion.
Eftersom jag vare sig tillhör de ena eller andra lägret, en ateist är också djupt troende.
Huruvida helvetet finns omskrivet i bibeln eller inte lämnar jag till herrarna Göran och Gunnar ovanför att träta om.
Men det är väl en liten fråga om vad man har som utgångspunkt. Pratar vi bibeln eller nya testamentet?
I fråga om synen på straff och försoning och Guds synsätt är det en stor skillnad.
Häxbränning, synen på homosexuella kan inte jag från skolans kristendomskunskap påminna mig. Och då hade vi den på lördagar då vi gick i skolan då när jag växte upp.
Men visst den kan ha stått där precis som när jag upptäckte att sagan Tusen och en natt var mycket kraftigt censurerad när jag i vuxen ålder fick se originalöversättningen av den.
Men min kärnpunkt är på något sätt att om man tror på något som anses vara Guds ord, eller tolkat av några andra som hans ord, då kan man inte bara för att anpassa sig till nya tider stryka ett streck över det och säga att det där gäller inte längre.
Men om man nu gör det så bör ju åtminstone alla kristna förkunnare i världen komma överens om samma sak. Men de gör de ju inte.
Facit på vem som har rätt eller inte kommer vi aldrig att få för de som får rätt på det kommer inte kunna berätta för andra levande på jorden.
Men vi får väl hoppas att det inte är som i det gamla testamentet får då lär det inte vara många som undslipper en evig skärseld, om den nu finns.
Det finns en mångfald av åsikter, värderingar och uppfattningar – ofta kulturellt betingade. Tron har ju med livet att göra, och livet kan skilja sig ganska rejält om man är en vit medelklasshetero i Sundbyberg eller om man bor i Zimbabwe och försöker få ihop en halv liter vatten till sin familj.
Men det du berör handlar om vilken syn vi har på bibeln som Guds ord. Är det Gud som hållit i pennan och gett oss ett ofelbart ord, giltigt i alla tider, eller är Bibeln inspirerad av Gud, skriven av människor av människors erfarenheter av Gud i en viss tid?
Det är knäckfrågan.
Pingback: Gester…med ord » Blog Archive » Yrkesförbud för religiösa
Pingback: Gester…med ord » Blog Archive » Inte andra kinden där inte