Att akademikerbarn i allmänhet har ett större ordförråd än barn från arbetarklassen skall tydligen studeras lite grundligare.
Visserligen har det gjorts ett antal studier om det här tidigare. Bl.a. Basil Bernstein konstaterade det hela på 50-60-talet. Samma sak att när barnet kommit upp till runt sex års ålder är det mycket svårt att utveckla det språkliga grundbeteendet.
I princip går det med rätt så stor träffsäkerhet förutsäga hur en sexåring kommer klara av sin framtida skolgång med ledning av barnets uppväxtmiljö och språk vid den åldern.
Det praktiska resultat ser vi på den sociala snedrekryteringen som finns på högre utbildningar. Dvs barn med utbildade föräldrar är överrepresenterade. På det sättet är forskningen vare sig ny eller speciellt banbrytande.
Problematiken ligger snarare i oförmågan från samhällets sida att göra någonting åt det hela. Kunskapen och sammanhanget har varit kända i decennier. Men praktiska åtgärder har i stort sätt aldrig satts in.
Att då dra forskningen ett varv till som skall göras nu, är onödigt och slöseri med resurser. Bättre vore att försöka åtgärda det hela.
—
Läs även andra bloggares åsikter om Pedagogik, akademiker, utbildning, skolan,
Knappast onödigt att studera saken här i Sverige. I USA tillbringar inte akademikerbarn och arbetarbarn dagarna tillsammans i den homogena språkmiljö som kallas ”dagis”. Man kan absolut inte utgå från att situationen ser likadan ut hos svenska småbarn som hos amerikanska.
Nu finns det som sagt flera studier redan om det här. Bernsteins exempelvis gäller förhållanden i Storbritannien. Mats Trondmans ”Bilden av en klassresa” gäller svenska förhållanden och har en viss beröring till ämnet.
Visserligen var det 10 år sedan jag tog min fil.kand i pedagogik, men allt har jag inte glömt.
Så jag får väl ta fram kurslitteraturen igen och återkomma med en längre bloggpost i ämnet.
En bra metod att få barnen att tillägna sig ett bättre ordförråd finns redan.
Den består i att barnets moder inte arbetar utanför hemmet, utan i stället leker med barnet, läser för det, pratar med det, hela dagen.
Det blir visserligen skillnad i alla fall, eftersom den högutbildade modern använder flera ord på ett intelligentare sätt, men barnen får överlag ett bättre ordförråd.
Ja eller så kan pappan vara hemma, eller en dagmamma, eller så kan dagiset ha ett annat förhållningsätt till det hela. Finns många vägar att gå här.
Det stora problemet är att det inte gås någon väg alls, utan att hjulet skall uppfinnas på nytt.