Någonstans i mitt bakhuvud ringer en liten klocka när jag hör ordet våffeldagen.
Jovisst 25 mars då är det våffeldagen. Dess ursprung verkar vara lite oklart och bygger uppenbarligen på en missuppfattning enligt wikipedia. – Men varför skulle det inte vara sant?
Vi har haft dagar när den; första surströmmingen får ätas, första kräftan skall tas tillsammans med en klar, även om det här med en klar var omstritt för en massa år sedan. När den första semlan egentligen skall ätas.
Dessutom, inom andra områden finns det andra bestämda datum som; när vi skall lämna in deklarationen, när vi börjar i skolan, när vi går i pension, när vi fyller år.
Men hur är det nu med våfflor? För semlor gäller ett startdatum för när de skall ätas. Men för våfflor finns uppenbarligen bara en enda dag. Var det tänkt att våfflor bara skulle ätas den enda dagen eller är det ok att äta dem på andra dagar?
Själv kommer jag ihåg våfflor från mina barndomssomrar i Grisslehamn. Där på den långa och slingriga vägen till Albert Engströms ateljé och museum fanns en servering som just specialiserat sig på våfflor. Jag och min mormor gick den vägen ofta, eller snarare jag sprang den för att just komma fram till våfflorna. Albert Engström var då för mig inte så intressant utan det var våfflorna som drog.
Underbara frasiga våfflor med grädde och jordgubbsylt och de var säkert gräddade på samma sätt som Evas dröm skriver om, dvs med ett våffeljärn i gjutjärn.
Här finns i alla fall ett recept på hur man gör en bra våffla.
—
Andra bloggar om: våfflor, våffeldagen, Albert Engström, Grissleham, gjutjärn,
—
Webbplatser med viss anknytning till ämnet: Gjutjärn, stekjärn.