Löftesdagen
1 maj är för vänstern vad nyårsafton är för en rökare. Helt enkelt den dagen där man lovar att man skall sluta röka eller i fallet med 1 maj lovar att alla skall få det bättre.
Ja kanske inte riktigt alla, utan bara de grupper som man försöker få röster ifrån. Ja kanske inte det heller när man tänker efter, då det kommer en del förslag som innebär olägenheter för den gruppen med.
Men där räknar man kallt med att de stora löftena om mer pengar skall uppväga de pengar som de tilltänkte väljarna blir av med.
Man kan säga att man lägger pluspengarna i en hög och minuspengarna i en annan.
Om pluspengshögen är högre än minuspengshögen så går man med vinst, annars är det förlust.
Sedan förväntas väljare rösta på det parti som kan lova den högsta pluspengshögen.
Löftesbrytardagen
Löftesbrytardagen inträffar för rökaren någon gång vid lunchtid den första januari. För en nyvald regering ungefär en vecka efter de formellt tillträtt.
Man kan med andra ord säga att lyssna på en berusad rökare som lovar sluta röka första januari har samma trovärdighet som att lyssna på en politiker första maj.
Skillnaden är bara att den förstnämnda lurar sig själv och den sistnämnda lurar dig.
…
Läs även andra bloggares åsikter om politik, 1 maj, första maj
Pingback: EU och Nyliberalismen – En Gangsterekonomi Satt i System « Nemokrati