Inför individuell historieundervisning istället

Hos Johnny noterade jag att historieundervisningen visst skulle minskas kraftigt. En uppgift som senare inte visade sig stämma.
Men den ursprungliga varianten på minskad historieundervisning är faktiskt helt rätt. Dock bör det göras på ett annat sätt.

Vi lär oss ingenting av historien
Man kan klart konstatera att vi lär oss ingenting av det som skett tidigare. Andra världskriget som delvis var en följd av det första visar klart och där hade vi inte lärt oss något. Det första världskriget var i sin tur till följd av händelser som de fransk-tyska krigen och en del annat. De krigen var i sin tur en följd av ja, förr eller senare är vi tillbaka till människans gryning där någon slog en gren i huvudet. Sedan har det bara rullat på.

Okunskap är styrka
Okunskap är styrka som Orwell så vist formulerade det. Och rätt har han. Historia är snarare det som ger problem för oss och efterföljande generationer. Känner man till hur folk och länder löste sina problem förr så utgör det en utomordentlig inspirationskälla att ta till samma metoder men att vässa upp dem lite till. Atombomben är ett praktexempel på det, om inget lands ledare hade känt till att den fanns så hade vi inte haft en spridning av kärnvapenstater nu.
Exemplen kan göras otalig där det som förr betraktades som brutalt överträffas av senare generationer.

Så bara det här är ett argument till att avskaffa all undervisning i ämnet historia.
Om det inte vore för:

Uppmuntra det individuella
Individen och den enskildes rätt till självförverkligande står högt i kurs nu i landet. Det kollektiva anses inte kunna bära fram ett framgångsrikt samhälle utan det är individernas styrka som kommer att ge oss framgång.
Där behöver vi ytterligare sätta fokus på den enskilde och göra det vi kan för att stärka egot hos individen. Alla kan trots allt inte bli programledare i de där kanalerna med siffror som överstiger 2 eller uppträda i Idol på bästa sändningstid.
Så på något sätt behöver vi omfamna de som inte platsar i TV och ge dem råg i ryggen.

Flexibel undervisning i historia
Undervisningen i historia bör i största möjlig mån följa den enskilda. Så ett förslag är att vi följer med i åldrarna.
Några praktiska exempel på det nedan.
Ett barn som börjar i årskurs 1 i höst är född år 2003. Där börjar vi med historieundervisning i höst från år 2003 och framåt.
Nästa höst så börjar all undervisning från år 2004 och så vidare. Man anpassar sig helt efter barnets födelseår med andra ord.

Snabbare inlärning via igenkännande
Den individuella undervisningen kommer direkt ge inlärningsfördelar. Visserligen är man som ettåring inte så medveten om omgivningen. Men man kan relatera till när föräldrarna säger saker som – Vad gullig du var när du var ett år –
Sedan kommer barnet successivt känna igen sig när undervisningen handlar om sådant de själva kommer ihåg.
Självförtroendet kommer att stärkas när de känner att skolan bryr sig om just deras liv och vad de själva kan komma ihåg att de upplevt i omgivningen.

Miljöfördelar
Miljön kommer också gynnas av det hela. Efter ett avslutat läsår så är det bara att låta läroboken gå vidare till nästa årskull, man tar bara läroboken och river ur några sidor som går till pappersåtervinning.

Finns det nackdelar?
Några nackdelar med systemet finns naturligtvis. Och det är de som går på Komvux. Men där får man ordna någon form av stödundervisning för att individanpassa det hela. Men den gruppen kommer minska med det här inlärningssystemet över tid.

Förenklad lärarutbildning
För lärarutbildningen inom historia innebär detta ett lyft. Normalt så brukar man förvänta sig att lärare skall vidareutbilda sig inom ämnet genom eget intresse eller studier efter avslutat utbildning.
Nu blir det tvärtom – De kan med gott samvete börja glömma bort vad de lärt sig över tid.

Så med andra ord vad väntar Jan Björklund på?

…

Kalles blogg – Seved – Robsten – Pophöger

…

Intressant

…
Läs även andra bloggares åsikter om historia, historieundervisning, Jan Björklund, lärare, skolan, undervisning