Debatten om RUT-avdraget har kommit igång ordentligt när nu de Rödgröna gått ut med löftet, eller hotet för en del, att de skall avskaffa avdraget som även kallas för pigavdraget.
En del av kritiken som framförs tar sin grund i att det bara är höginkomsttagare som använder sig av avdraget. En kritik som dock inte stämmer när man tittar på fördelningen mellan vilka som använder sig av avdraget.
Luciano Astudillo (S) anser att den miljard som avdraget kostar är bortkastade pengar utan att de istället skall användas till skolan och sjukvården istället. Vidare anser han att branschen borde klara sig på egen hand utan att behöva subventioneras. Och jämför där med frisörer, kemtvättar etc. En synpunkt som vid första påseendet inte verkar vara fel.
Han börjar dessutom sin artikel med att det inte är fel att städa hos andra och tar sin mamma som exempel.
Nu är det just det där med att städa åt andra som jag tror är den springande punkten i det hela. När avdraget infördes så var det just det som anfördes som argument mot det hela. Vi kommer väl alla ihåg hur det lät då med ord som – man städar sig egen skit – överklassen skall utnyttja de sämst ställda – osv.
Uppenbarligen är det där skon klämmer, att man skall kunna få en subvention för att andra städar hos en istället för att man gör det själv.
Visserligen använder en del av motståndarna själva avdraget men det är en liten detalj som viftas bort av Mona.
Frågan om pigavdraget är med andra ord inte en fråga om pengar utan en fråga om ideologiska principer.
Jag som i min enfalt trodde att såssarna tyckte det var viktigt att människor fick jobb med vita löner. Men tydligen tycker de att det är bättre att gå arbetslös än att städa upp efter andra.
Undrar om de rödgröna riskdagsmännen själva städar i plenisalen?
Jo jag har lite svårt att förstå kritiken. Fler vita arbeten sedan är det också en avlastning för folk att kunna slippa en del tråkiga rutinsysslor. När det dessutom uppenbarligen används av folk med vanliga inkomster så.